Graderingar i Aikido

Svartbältesgraderingar i Aikido har blivit ett lukrativt sätt att mjölka utövarna på sina pengar. I graderingspriser ingår Hombu Dojos avgift, shihans avgift och klubben som står för lägret vill också ha sin andel. Varför ska vara så dyr att dela ut en grad? Förr i tiden kunde man få en grad utan någon gradering, då var det bara avgiften till Hombu Dojon man fick betala, detta är bra eftersom Hombu Dojo inte har egna inkomster och den vill vi att den ska finnas i många år till.

Numera måste man gå på flera läger (läs många tusenlappar) innan man blir godkänd att ställa upp på en gradering. Detta gäller de som inte har en egen shihan som kommer till klubben en eller två ggr per år.

Jag tillhör den skara som saknar shihan i min hemkommun, så jag föredrar att åka till Japan och gradera mig där, oavsett vad det kostar. I Japan kan jag träna för flera olika shihan och jag vet att om de godkänner min grad är för att jag är värd den. I Sverige är som att gå på ICA, jag tar en vara och betalar för den. Graden, här i Sverige, får jag för att jag betalar och inte för att jag är värd den.

Och sedan, vad är shodan, nidan och sandan för grader när man bara tränar kihon waza! Fram till shodan är det ok med kihon waza, men sedan bör man träna Aikido, för kihon waza är inte Aikido, det är bara grunder som kan utvecklas till vilken kampsport som helst.

Nishio Sensei brukade säga; det de flesta andra tränar är inte Aikido, hur mycket de än envisas med att de tränar Aikido. Aikido ligger på en högre dimension som de flesta aldrig kommer att uppnå.

Aikidoläger

Varför i hela friden går man på Aikidoläger. När man går till olika Aikido forum får man en käsla av att lägret är bara för att träffa andra och ha kul. Detta är lustigt eftersom på ett läger där klubbar från hela landet är representerade bildas små öar, de flesta vill träna med kompisarna från sin egen klubb, väldigt få ger sig ut på äventyr och tar upp medlemmar från långväga klubbar. Varför går man på läger och man vill träna med dem från samma klubb?

Man får en känsla av man är på kollo.

I Japan går man på läger för att lära sig, inte så mycket nya tekniker men väl gamla tekniker sedda från en annan vinkel och instruktörerna är måna om at deras intruktioner går fram.

Jag kommer aldrig att förstå varför människor som tycker att terminsavgiften i sin egen klubb är på tok för dyr betalar med glädje flera hundra kronor mer för ett fyra dagars läger som inte ger någon utdelning.

Jag skulle aldrig betala för ett läger bara för att få träffa andra utövare, göra taisabaki och lite ukemi. Gamla bekanta kan man träffa i deras klubbar, taisabaki och ukemi kan man göra i den egna klubben.

Det är roligt å träffa gamla bekanta, men syftet med ett läger borde vara att lära sig mer och från så många vinklar som möjligt.


Här är några bilder som visar ett vanligt Aikidoläger i Sverige.

Man rullar runt, leker på mattan med sina klubbkamrater och tar en grupp selfie för att visa för sina vänner att man har varit på ett Budoläger.